Seriöst?

Det är så att jag blir irriterad på riktigt.
Hur kan någon vara så totalt korkad och verkligen blind för sin eget idioti?
Det finns egentligen inte ens ord för de.
Man kan fråga sig vad som gick snett på vägen.
Vad var det som hände liksom? Hur kommer det sig att en människa kan tycka så fasansfullt synd om sig själv och tycka att alla andra är si eller så, men blundar för sin egen skit?
Dubbelmoralsidioter? Mh.

Ja, jag vet att man inte ska lägga energi på andra människors dumhet.
Jag om någon brukar förespråka att skita i sånt, det är inte värt de och man blir bara matt själv.
Men ibland går det liksom inte hjälpa de, det kryper under huden på mig.
Allra helst när det är folk man trodde man kände, sen fick man en känga rakt i käften och fick se den totala motsats mot det man en gång trott.
Att en enda liten själ kan såra någon så innerligt djupt och inte ens förstå det själv?!


Sen är det klart man blir förbannad på sig själv, som aldrig såg signalerna. Som inte fattade i tid vilket helvete som höll på att braka loss. Sen stod man där, i en enda virvelvind av sorg och ilska mot något man inte kunde förmå sig att förstå sig på.
Hela ens värld raserades framför ens ögon och vändes upp och ned. Till vilken nytta?
Men den värsta biten var nog ändå, att jag fick kängan rakt i fejset för att sedan behöva stå där ensam med all skit och försöka överleva det själv. Utan ett ord, utan någon som helst förklaring till varför livet sket sig så fullkomligt.

Nej fuck it! Jag tänker inte ödsla mer energi på det här nu.
Hoppas jag.. saker är oftast lättare sagda än gjorda.

Over and f out.

Ja... ibland har man rätten på sin sida!